Jobbhuset (M)- räcker det ?

Matcha arbete-som inte finns- eller att skapa nya arbeten-

moderaternas myndighetsperspektiv och kamrersyn på ekonomin

kontra en samhällsentreprenörens förslag för att skapa ny tillväxtboom

Linjerna för kommande valet och dess viktigaste samtalsämne klarnar-

i den traditionella synen på det centrala samhällsproblemet står

moderaternas (regeringsalliansens) kamerala syn i motsättning till

utmanarblockets (soc.demokraterna,miljöpartiet,vänster partiet) sparsamhetslinje

och återställarpolitik. Men är detta hela bilden ?


Undertecknad har- tack vare sin breda utbildning (humanistiska-,samhällsvetenskapliga-

och naturvetenskapliga kurser vid universitet), egna alternativa erfarenheter och förslag

som grundas på en helt ny,unik vision på grundläggande teorier ang. verklighet och

människosyn en annorlunda syn på detta centrala samhällsproblem. Det räcker ej-enligt

min mening-såsom arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och moderaternas näringspolitiska

talesperson Tomas Tobé föreslår i en debattartikel (Dagens Industri,fre 26 mars) att

”skapa Jobbhus för att .. därmed (skapa) en mer effektiv matchning (mellan arbetssökande

och arbetsgivare) och ett minskat utanförskap… utan (sätta upp) en bred uppsättning av

(coachande) aktörer och mer samordning med andra myndigheter (utöver Arbetsförmedlingen)”.

Ej heller den traditionella socialdemokratin– representerad av deras ekonomisk-politiska talesperson Thomas Östros (se SvD,lördag 27 mars i Brännpunkt-artikeln ”Skattepopulism står Sverige dyrt”) – tycks- enligt min åsikt och argumentering nedan- kunna lösa den kris som vältrar fram både i Sverige och utomlands. Nej, att spara till kistorna och satsa igen stort i den offentliga sektorn (utan att kräva bättre ekonomi- och kvalitetsstyrning eller förnyad arbetsorganisation och samarbetsklimat gentemot medborgarna) kommer förvisso skapa nya arbetstillfällen, men räcker det i en värld där Sverige kommer att möta större och större konkurrens från såväl andra, post-industrialiserade länder (vilka har samma problem som Sverige) som de nya tillväxtländerna som hoppar över från den traditionella jordbruks- och naturtillgångar utnyttjande sektorn direkt till den post-industriella strukturen (med mera inslag av tjänster och skräddarsydda industriprodukter allteftersom krav förändras på den globala marknaden) utan att ha satsat på den mellanliggande industriella epoken ?

Låt mig tvivla och lägga fram en förnyad, alternativ syn på den nya socialdemokratin och dess möjligheter att bättre kunna lösa detta centrala problem: att skapa arbete – på radikalt nya sätt, grundade i ett nytt perspektiv, nya teorier och samhällspraktik (parollen: röd miljöpolitik).

Mina förslag har funnits och utvecklats sedan 1974 (första version av min avhandling där jag presenterade grundläggande tankar för ett nytt vetenskapsparadigm), fördjupats i en projektversion 1983 och tillämpats i tallösa förslag hur man kunde skapa hållbar tillväxt (tex. i NMEP- tillväxtspiral 1981, i SINUS-uppsats-utredning 1990 ang. reformering av sjukvården och den offentliga sektorn genom en ny samhällsmodell som utgår från den generella välfärden men fördjupar den med mer demokratiska hänsynstagande på individen och hans/hennes eget ansvar och beslut). Dock utan att de som varit på ansvarspositioner tagit sitt ansvar och bemött nya förslag eller samhällsentreprenörsinitiativ med dialog och respekt. Tvärtom: genom tystnad, censurering (eller icke-publicering av skickade debattartiklar och recensioner i media , eller förslag till nya parti program inom socialdemokratin) försäkrat sina egna platser ”vid makten och köttgrytorna” under tiden som alternativskapande individ(er) malts ned till sk. utanförskap eller social-ekonomiska marginaler.

Visst har traditionalister inom socialdemokratin rätt då de säger att Alliansens skattesänkningspolitik har skapat fördjupare klyftor i samhället, men deras egen ”återställarpolitik” kan knappast lösa problemet heller. Kort sagt: valplatformen förändras- med förnyat innehåll av ”röd miljöpolitik”.

Jag utmanar- för att slå genom den förnyelsen och tillväxtboomen som kunde skapas av det nya vetenskapsparadigmet och dess nya, fler-dimensionella verklighets-och människosyn- eller för att skapa det nya samhällsklimatet och kulturen som skulle krävas i alla samhällssektorer för att åtgärda problematiken (brist på arbete med åtföljande sociala klyftor, scenproblem med inslag av religiösa konflikter mm.). Vapenskrammel för att skapa arbete eller hålla stånd i den värld som snart försvinner i en multi-polär politisk scen där nya aktörer träder fram är ej heller det rätta svaret på en global förändring för att skapa grund för en långsiktig, hållbar tillväxt enligt min mening.

Jobbhus-förslag, samordning mellan myndigheter mm.- det bärande regeringspartiets lösningsförslag


Visst är det bra att arbetsmatchningen kan förbättras och effektiviseras med bättre organisering i Arbetsförmedlingen, med inslag av nya, kvalitetskontrollerade aktörer eller jobbcoacher och bättre samordning mellan olika myndigheter- såsom Littorin och Tobé föreslagit (se artikel ovan), men detta är bara ett inslag eller ”front” i arbetet. Det är för snävt definierat enligt min mening och erfarenheter. Under mitt arbetsliv sedan 1970 i extra arbeten vid sidan av studier, i semester- storhelgs- och semestervikariat och i kortare projektanställningar (såsom cirkelledare i skapande svenska vid Kursverksamheten i Uppsala, som assistent i Arbetsförmedlingen eller som hemspåkslärare en kortare tid eller som expert i Uppsala Läns Landstings Infokansli i två korta projekt- från min tillvidareanställning från Centralköket som arbetsledare i disken) samt konsultfirmabyggande i biverksamhet sedan november 1986 till 1998 då mina aktiva satsningar krusades av rättsvidrig praktik från skatte- och rättsmyndigheternas sida (nollställandet av investerade medel vilka, enligt beslutsfattande myndigheter, ej visat näringslivsaktivitet)- har jag sett och genom egen erfarenhet erfarit att myndighetslösningar fungerar ej.

De har ej tillräcklig utbildning i ansvarspositioner, fungerar med individuella tjänstemans förutfattade meningar eller korta budgetramar (vilka definierats av politiker eller den ensidiga synen på människan och ekonomin), utan riktigt ansvarskrävande eller långsiktig uppföljning av en oberoende media. Jag ska ej berätta mer om dessa egna erfarenheter här vilka har kort sammanfattats ovan.

Ovan har jag även visat att förbättrad jobbmatchning är ej det tillräckliga svaret: det skapar ej nya arbeten då post-industriellt samhälle växer fram genom datorisering, automatisering, globalisering, krävande både bättre utbildning och flexiblare syn på människor där kreativiteten tas tillvara oberoende individens etniska bakgrund.

Den förnyelse som krävs


Världen har nyss mött ang. de gemensamma problem som finns i världen- Köpenhamnsmötet angående klimatet. Hur bra lyckades det med en traditionell ekonomisyn, med gällande ekonomiteoretiska medel och instrument och politiska program ? Togs mina alternativa förslag upp till diskussion (förmedlade på min bloggsida och tipsat till massmedia) för att kunna rädda mötet och ge uppslag till nya lösningsförslag?

EU- krisen i dag (Greklands ekonomi och dess påverkan på EU-samarbetsklimatet) möts ej heller med bättre lånepraktik från IMF: s sida, fastän jag hade förslag om dessa nya låneformer redan under Kosovo-krisen 1998-99 på mina Vidorg FAQ-sidor då jag kommenterade den pågående politiska-militära krisen för att få uppdrag åt min konsultfirma (och få betalt som samhällsetiken förväntar givande därmed mig näringslivsstatus och meningsfulla arbetsuppgifter).

I min NMEP- tillväxtspiral (från 1981, skapad under mina studier i Kulturgeografiska institution, på grundkurs i samhällsplanering) skissade jag en ny syntes med lärdomar av den sk. marxistiska helhetssynen på samhället, de moderna sociologernas forskningar och förslag på alternativa boendet, samt de nya teoretiska resultat som jag kommit fram till angående en ny ekonomisk teori genom att fortsätta traditionen av förena ekonomisk teori (med givet antagna antaganden hur ekonomin fungerar) och ekonomisk antropologi (hur människor faktiskt fungerar i sitt ekonomiska liv med långsiktiga värderingar och satsningar).

I mina förslag på ny fler-dimensionell ekologiteori (framlagd i en uppsats i socialantropologi 1980 vid Uppsala universitet med stoppats i godkännandet av avundsjuka eller oförstående studiekamrater fast läraren hade givit sitt samtycke) – och dess tillämpning senare i min sk. Kapitalmatris, tillväxt-/lönematris och ny syn på produktivitetsutveckling (refererade i tidigare nämnda SINUS-arbetet 1990) vilka kunde ha reformerat skattepraktik eller satsningar i den offentliga sektorn och i lönetillsättningen med hänsyn till den omgivande samhällsmiljön i bred mening (dvs. i samhällets historiska utvecklingsgång i dess flera dimensioner, gentemot naturen och omvärlden) hade jag även teoretiska modeller och metoder att tillämpa då det gällde att definiera nya politiska insatser.

Moderaternas förslag ovan är en snäv definition av ekonomin, från en kameral syn på samhällsekonomin, från en sektoriserad, snäv syn på samhället. Dessutom är den etiskt tvivelaktig då dessa förslag – vilket rätt påpekas av Östros (se artikel ovan)- favoriserar vissa folkgrupper och vältrar ansvaret till dem som inte kan eller har makt att göra den skillnad som skulle krävas för att kunna lösa problematiken (därvav fiffel och båg ledande till sk. bidragsfusk vilket sker ännu bättre på de höga ansvarsnivåerna med förmånliga bonusar eller pensionslösningar).

Den gällande krisen vid offentliga sektorn (tex i minskade statsbidrag eller felaktig användning av lämnade bidrag till andra ändamål i hårtträngda kommuner) eller i upprepande underskottsituation vid vården (utan att skattemyndigheterna stjäl därmed deras underskott såsom i fallet med min firma och dess strategiska,långsiktiga investeringar som ej tv varit framgångsrika då intressenterna ensidigt låtit bli att betala såsom sker annars i rättssamhället) löses bättre med helt andra, sk. strukturella åtgärder än förbättrad info eller samordningar med tröga myndigheter, utan att säga konventionella insatserna från coaching som utgår från snäva ramar och sektoriella metoder.

Kort om nya metoder för att skapa arbete


I mina redan provade praktik i UIA-föreningen (Uppsala Internationella Akademiker, 1990-98), stiftad på mitt initiativ då vi bl.a. ordnade praktikplatser åt arbetslösa invandrare (vilka är procentuellt mer drabbade av arbetslösheten än inhemskt födda) eller i skapandet av informella möten mellan presumtiva arbetsgivare och arbetssökande ; i mitt V.BON- exportinriktade nätverksskapande under tidiga år av firman (innan skattemyndigheterna slog till och hindrade mina vidaresatsningar genom att beröva firmans resursbas- godkänt av rättsväsen )- bl.a. i Bolivien, Mexiko, Tunis, Finland mm.- vilka ej tagits emot av svenska företag med exportsträvanden men i dag en fungerande praktik bland flera sk. invandrarföretagare, samt i mitt förslag VIDSOL i arbetslösas online databaser då man kunde såväl effektivisera arbetsgivarnas situationer (ge återkoppling från arbetslösa), skapa arbete mellan arbetslösa med intresse att starta eget (i sk. Entreprenörsnätverk- lokalt,regionalt, i riket, även med sikte på expansion inom EU- se mna bokade domäner i vidmatch.com, – net och -org) hade jag förslag för att skapa arbete- ej endast förmedla det. Som du gissar- med inget intresse från varken länsarbetsnämnder, AMS styrelse eller riksdagsledamöter vilka jag hade tagit kontakt med ang. detta förslag (förslaget godkändes som sk. grupparbete på en arbetslöshetskurs som jag fick genomgå innan jag till slut hade inget annat alternativ än att acceptera mitt nuvarande arbete som deltidsarbetande tidningsbud nattetid, sedan december 2001). Ej heller fick jag den backning av landstinget i Uppsala eller dess kommun,vilket krävdes för att kunna ha startat dessa förslag som EU- strukturfondsprojekt- varför, förstår jag inte. Ensidig utbildning, förutfattade meningar om min person, ointresse vid tjänsteutövning, favorisering av det egna nätverket , politisk bakgrund eller vad ? Som sagt- dylika helt annorlunda förslag och praktik kunde- enligt min mening- ge bättre förutsättningar att lösa problematiken än den som regeringens arbetsmarknadsminister och regeringsbärande partiets näringspolitiska talesperson föreslagit. Deras förslag är bra och säker värda att prövas- dvs. nödvändiga villkor på väg att lösa det samhällsproblem runt vilket kommande valet kommer troligtvis att fokuseras- men ej tillräckliga, enligt mig.

Backar politikerna till framtiden – reagerande- eller har dem mod, vision,förståelse eller engagemang för att skapa de strukturella lösningar som krävs, utan att säga om stödet för att utveckla vidare,samhälleligt, det unika helhetsalternativet som växer fram underifrån, givande förslag på proaktiva lösningar ?

Lasse T Laine

filosof- samhällsvetare, samhällsentreprenör

(passiv i sina firmor av integritetsskäl, tv)

PS. För att bekanta dig med mina förslag ang. nämnda förslag inför Köpenhamn-klimatmötet,

besök mina tidigare sidor på detta blogg:

<https://ltlvidorg1.wordpress.com/&gt;

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: